Till umu.se

Styrande organisationer i Arktis
glömmer jämställdhetsfrågorna

[2017-11-22] För de flesta av världens stater är strävan efter jämställdhet och alla människors lika värde en grundläggande skyldighet i allt politiskt och rättsligt arbete. Även de stater som styr den arktiska regionen har förbundit sig att på detta sätt arbeta för alla medborgares bästa. Trots det har staterna inte prioriterat att arbeta med jämställdhetsfrågor, vare sig det gäller jämställdhet mellan könen eller mellan olika etniska grupper, det visar Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap, i en ny artikel i Umeå universitets tidskrift NJOLAS.

Eva-Maria Svensson är professor i rättsvetenskap och föreståndare för Centrum för genusforskning vid Göteborgs universitet. Hon är också kopplad till Juridiskt forum vid Umeå universitet, bland annat via forskningsnätverket TUARQ. I sin forskning specialiserar sig Eva-Maria på rättsfilosofi och rättsteori, och intresserar sig bland annat för genusrättsvetenskap, jämställdhetsrätt och yttrandefrihetsfrågor.

I sin artikel i senaste numret av NJOLAS, ”Gender Equality in the Governance of the Arctic Region”, har hon undersökt hur de åtta staterna i den arktiska regionen (Kanada, Danmark (Grönland), Finland, Island, Norge, Ryssland, Sverige och USA) har arbetat med jämställdhetsfrågor via olika statligt drivna organisationer, till exempel Arktiska rådet, Barentsrådet, Nordiska rådet och Samerådet. Långtgående politiska och rättsliga förpliktelser gör att dessa organisationer förväntas driva frågor om jämställdhet. I sin studie kan Svensson dock visa att så inte är fallet.

– Ett exempel som jag tar upp i artikeln tar är det arbete som görs inom Arktiska rådet. Trots att rådet, tillsammans med ursprungsbefolkningen, ska verka för en mer hållbar utveckling för Arktis, görs väldigt lite för att kvinnor ska ges inflytande i rådets arbete på lika villkor som män. En konsekvens av detta är att jämställdhetsanalyser av rådets arbete ofta saknas, och att frågor som rör social hållbarhet i Arktis ses som att stå i motsättning mot en gynnsam ekonomisk utveckling i regionen, berättar Eva-Maria Svensson

Kvinnor i Arktis är underrepresenterade i styrande organ och organisationer, och det är tydligt att behoven för kvinnor från ursprungsbefolkningar prioriteras allra lägst.

– Jag tycker mig kunna se att det både finns en okunskap och ett ointresse rörande detta. Både när det gäller retorik, aktiviteter och resultat så saknas jämställdhet i organisationernas arbete. I de fall där jämställdhet nämns är det i sammanhang där de olika organisationerna konstaterar att kunskap saknas på detta område. Jag kan alltså se att i styrningen av det arktiska området ges i stort sett ingen uppmärksamhet åt frågor som rör jämställdhet. Därför har man heller ingen kunskap om vilken betydelse detta får för den ekonomiska och politiska utvecklingen i regionen.

– En slutsats jag drar är att styrningen av Arktis i stor utsträckning motiveras av ekonomiska drivkrafter. Arbete för ökad jämställdhet eller för mänskliga rättigheter, speciellt gällande ursprungsbefolkning, är åsidosatt, trots att styrande organisationer har förpliktelser att arbeta med dessa frågor i allt de gör, säger Eva-Maria Svensson.

Foto: Göteborgs universitet

Redaktör: Elin Andersson

Adress till nyheten:
http://www.samfak.umu.se/nyhet//.cid288412